Göteborgare
Hej
Det har tagit en tid att uppdatera igen.
Det beror på att jag hamnade tillfälligt i en ny svacka ang mej själv och fd arbetsträning...
Men nu har jag tänkt efter på riktigt. Jag tror inte att jag trivdes där på slutet. Mådde dåligt av alla nya som fick anställning och jag kämpade som 17 för att få det där.
Jag hade vart där 10 månader medan andra hade vart där endast 4-5 månader och fick anställning. - pga det tröttade jag ut mej och kämpade till jag kolapsade psykiskt... tror ingen visste, mer än dom hemma, hur mycket jag kämpade och strövade efter mina mål med anställning... men det blev bara pannkaka och även utmaning .... sen kändes det som att man inte dög mer... men jag tror att jag inte trivdes på slutet då allt blev intensivt med snack som jag inte "tålde" och min avundsjuka drabbade mej hårt så jag inte kunde koncentrera mej längre... jag tror jag började ogilla alla i allmänt som fick jobb hit och dit och även fick mina vänner massa jobb och det ställde till det i mitt huvud. Jag som har längtat, pluggat och ideell jobbat med hundar 9 år och så kommer det bara folk som inte har strävat ett dugg om att jobba med hundar men som får anställning och jobb efter bara 4 månader utav att de ens visste om att de tyckte det var så kul att jobba med hundar. ..- det gjorde ont varje dag tillslut med att gå till jobbet och ilsken gick nog ut över arbetsledaren tillslut på sms pga en sak som hon gjorde mej riktigt ledsen för...
Efter diagnosen sattes för någon vecka sen så känns det som en befrielse. Men ändå som en kränkning ut i arbetslivet.
Om jag inte hade haft min diagnos hade jag inte nog vart orolig och kämpat osv.!
Nu förstördes allt igen. Som det brukar..på ett eller annat sätt förstörs det för mej. .. mer att jag känner att jag förstör för mej själv. ..
Hur eller hur. min sambo och jag har nu pratat. Vi flyttar till Göteborg i slutet av augusti/ början av augusti. Vi hittar inga passande jobb här i Kalmar. Jag har fått ett jobb 6 månader på ett hunddagis i Göteborg och vi letar numera boende i Göteborg.
Kanske att det är enda utvägen för att släppa det jobbiga som har hänt och sluta jämföra andra dagis med det som jag trivdes på sist?!
Värt ett försök. ..
Ha det. Så hörs vi. /Carro
