Autismspektrumtillstånd innebär svårigheter eller begränsningar i förmåga till ömsesidigt socialt samspel och ömsesidig kommunikation. Personer med autismspektrumtillstånd kan också ha svårigheter med föreställningsförmåga, flexibilitet och variation i beteenden och intressen.

Det går att se tre huvudsakliga mönster när det gäller hur barn och vuxna med autism kan uppfattas i samspel med andra: de som är påtagligt avskärmade, de som är passiva och de som är aktiva men udda. Bland lite äldre barn och vuxna finns det också de som är överdrivet formella och högtravande.

Barn med autism har en försenad eller utebliven talutveckling och ungefär hälften av barnen med autism börjar aldrig prata. Personer med autismspektrumtillstånd kan ha svårt att förstå begrepp som är dubbeltydiga eller ord som har olika betydelser i olika sammanhang. Det kan till exempel vara begrepp som: ”vi får se”, ”om en liten stund”, ” ta dörren med dig när du går”, ”kanske”, ”damm” eller ”ris”. Individerna kan också ha svårt att förstå uppmaningar formulerade som frågor och svårt att svara på öppna frågor och berätta fritt.

Särskilt barn med autism har ofta motoriska stereotypier som att vifta med händerna, springa högt på tå, snurra runt eller spela med fingrarna framför ögonen. Stereotypierna blir ofta tydligare vid starka känslolägen, alltså vid både glädje, frustration och ilska. Detsamma gäller självskadande beteenden som att slå sig i ansiktet eller bita sig i handen.

Svårigheter för personer med autismspektrumtillstånd är

• nedsatt förmåga att förstå hur människor tänker och känner, men också att förstå att ens egna tankar och känslor skiljer sig från andras reaktioner och handlingar
• en detaljfokuserad tankestil, med svårigheter att se helheter och sammanhang
• nedsatt förmåga att planera och organisera, hålla tillbaka impulser och att tillfälligt växla fokus utan att förlora det ursprungliga målet.

Autismspektrumtillstånd är en sammanfattande term för:

• autistiskt syndrom (autism i barndomen)
• Aspergers syndrom eller högfungerande autism är en form av autism hos normalbegåvade personer
• atypisk autism eller autismliknande tillstånd som innebär att man har svårigheter med ömsesidigt socialt samspel men inte uppfyller samtliga kriterier för autistiskt syndrom eller Aspergers syndrom
• desintegrativ störning (Hellers syndrom) som är ett mycket sällsynt tillstånd som innebär att ett barn efter 2–3 års ålder tappar förmågor och utvecklar ett autistiskt syndrom
• autistiska drag som inte är en egen diagnos utan används som ett tillägg till andra diagnoser.

-------------------------------

Mycket som skrivs här är orsakerna till varför jag agerar si och så i olika sammanhang och situationer. Med i detta tillkommer även att man har svårt att komma in i riktiga arbetslivet och att man behöver ett mer avpassat arbete av det intresse och kompetens som man själv är bra på.

Som jag. Jag har hög kompetens med hundar och det är mitt brinnande intresse i livet. Jag har i snart över 9 års tid velat jobba på hunddagis. - jag lyckades till en viss del fram till min diagnos satte stopp och blommade ut och gjorde att jag snubblade på mållinjen. Inte bara diagnosen man nu kan skylla på, det var också att jag tog medicin mitt i allt. Medicin för ångest och depression. Det är också vanligt förekommande i denna diagnos när man blir stressad och pressad av yttre faktorer.

Jag har alltid haft samma anledning till att ha fått enarbetsträning avbruten av arbetsgivare. Det har alltid berott på kommunikationssvårigheter och distansförhållande på arbetsplatser även så att man vänder sej till en för att få en trygghetszoon av någon som litar och tror på en. - har alltid fått arbetsledaren att känna mej stadig och trygg hos. 

Men på de senaste platserna så har det slutat med att det inte tillslut går. Mitt mående DÅ påverkade negativt. Vilket gjorde att båda partens inte orkade mer att försöka. ... - men det var då min livssituation såg helt annorlunda ut, mest åt skogen mot slutet med alla biverkningar som man skulle gå igenom vid avslutad medicinering (som gjord att jag blev knäpp i huvudet).

Hur eller hur. Jag har kämpat som tusan på sjukhuset dessa månader sen februari med att bli stabil och få nya perspektiv på livet och inte mer än att strövat efter att få ett svar om vem jag är och vem jag alltid har varit. En diagnos är nu ställd och nya resurser för arbetsförmedlingen och arbetsgivare finns till hands om det förekommer att jag får komma till en praktikplats längre fram eller arbetsträning. - men just nu känns allt omöjligt. Jag har idag skickat in min affärsplan till min AF handläggare och hon ska nu skicka in den till specialister som tar hand om att starta eget och sen blir jag kallad till intervju hos en konsult och sen hoppas jag på att få hjälp med att komma igång med mitt egna hunddagis på ett eller annat sätt. - om inget mirakel sker så jag slipper starta eget, det vill jag bara ha som plan B. Men det får väl nästintill bli så pm jag ändå nu inte verkar komma in på arbetsmarknaden lätt och redan har fått chans på hunddagis förut. .. jaja...

Diagnosen är något jag inte alltid ska skylla på.  Men en sak är säker. Det jag har fått anklagelser för om mitt beteende och dessa förändringar av omgivning mm, det var inte jag psykiskt utan det var min Diagnos som började blomma ut med hjälp av medicin som jag nu i efterhand inte skulle ha tagit 

Mitt nya liv med diagnos känns mycket lättare. - jag kan behärska mej på ett annat sätt då jag inte behöver bli rädd för mej själv om varför saker och ting händer helt oväntat. Jag har blivit stabilare och starkare. Min livssituation ser helt annorlunda ut. Jag har sambo och vi har skaffat hund. Världens underbaraste flicka kom till oss <3 jag vet mina begränsningar, jag kan säga stop och nej till mej själv och reflektera med mej själv innan jag drar beslut och jag har minskat att skriva sms och mejl till människor för att jag nu har lärt mej att min hjärna kopplar av bättre utan att bli styrd av andra. Begränsningar och träning har jag prioriterat ordentligt och jag mår sjukt bra av det. 

Jag har ett nytt liv. Jag mår superbra och är mycket starkare än innan. Jag har min sambo att prata med och mys med både Wilda och Ditte.  Jag har en egen familj som jag kan prata om,  som jag hade svårt med förut. Jag får stödsamtal från vården och kontaktperson! 

Men min största önskan är att det förslutna inte ska vara en orsak till att förstöra min framtid och drömmar och inte andra hellre för att våga ge nya chanser. Min största önskan är att få en ny chans i mitt nya liv, på ett hunddagis och få möjligheten att bevisa ochvisa mitt nya jag och stabilitet än innan och att jag inte ens kan se att jag lyckad falla tillbaks till det som var förr - för deg finns inte länge för nu har jag svar på vad allt berodde på OCH så har jag resurser och verktyg som jag använder mej av för att lyckas behålla min stabilitet som jag har nu. Habiliteringen är en plats som jag kommer ha ständig kontakt med då med stödsamtal mm.! Allt som krävdes för ett nytt liv har nu funnits och lite till. Ett nytt liv och en ny chans på det. Det år det jag önskar mej. 

Jag kommer att uppdatera denna blogg ofta, såsom förr när jag mådde bra. Ny ska jag och mina tjejer sova. 

God natt / Carro